Jag börjar känna mig mer och mer gnällig nu.
Visst, det finns många stunder som jag aldrig skulle vilja vara utan. Stunder när Rolf bufflar och stångas. När jag tydligt kan känna att det är en fot jag trycker undan, och den sekunden efter sparkar tillbaka. Då gnäller jag definitivt inte!
Jag gnällde inte heller tidigare idag när jag fick känna den berömda hickan! Jag har ju hört om hickande bläbisar, men aldrig upplevt det själv. (Inte så att jag har varit säker i alla fall.) Men nu var det väldigt tydligt vad som pågick. Magen hoppade rytmiskt, och för varje skutt slog den i skrivbordet! Efter ett tag började det göra lite ont, men det var så skoj att jag hade överseende med ontet.
Foglossningsont, däremot, har jag inget som helst överseende med. Jag ser allt som oftast ut som en bajsnödig anka när jag går och som om det inte vore nog gör det alltså ont också. Ibland tar det till och med emot att vända sig i sängen, för att det liksom hugger / sticker till i höfterna då. Eller höfterna förresten, det är ju faktiskt inte de som gör ondast utan blygdbenet. Men det låter inte lika bra att ha ont i skrevet som höfterna på nåt vis...
Att det bara är två månader kvar känns för övrigt fullständigt surrealistiskt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar