v. 16 (15+6) torsdag 13/12

Det vore en överdrift att påstå att det skrivs mycket här. Men det händer ju ingenting! Eller, det händer i alla fall inte särskilt mycket.

Jag har börjat må lite illa igen. Inte hela tiden, men det verkar som att jag har blivit känsligare mot att äta för mycket. I lördags, efter en chipskväll i svärföräldrarnas soffa, kräktes jag när jag borstade tänderna. Inte så att jag hulkade och magen vände sig ut och in, utan mer som om magen bara hällde ut lite av det som den tyckte var överflödigt. Fräscht! Dessutom har en irriterande halsbränna börjat dyka upp av och till. Mest på kvällstid, typ riktigt sent precis innan jag ska sova.

Och kanske kanske kanske har jag börjat känna Barbarolf ge lite liv ifrån sig! Jag vet inte riktigt än vad det är som pågår därinne - kanske är det bara nån hårdsmält maträtt (läs: sjuttio bitar banankaka) som håller på att bearbetas. Eller så är det filuren som bökar runt!!

Förresten. Lite beroende på källa så är Barbarolf nu cirkus en och en halv decimeter lång! Vad jag hela tiden glömmer bort (ja Töntis, jag vet att jag tjatar lite...) är att det måttet är från huvud till rumpa (lite knepigt att mäta en hopkrupen filur) och att Rolfie kan vara så stor som 30 cm! Fatta! Jag har en hopkrupen skollinjal i magen! Inte konstigt att byxorna känns trånga ibland...

v. 14 (13+6) torsdag 29/11

Idag kom kallelsen till ultraljud!!

Fatta att jag - en av de mest otåliga människor jag känner - måste vänta ända till den 8 januari! Det är ju aplångt tills dess. Eller i alla fall ganska långt. Definitivt alldeles för länge för mig.

Det ska bli skoj att få se Rolf. Kanske kommer det kännas lite mer verkligt då. Får hoppas det.

v. 14 (13+3) måndag 26/11

Jag vet inte riktigt vadsom hände, men av någon anledning tröttnade jag nåt alldeles infernaliskt på att skriva här, så det blev en paus. En lång paus.

På något sätt kändes det väl lite långtråkigt - eller för att ta det på värmländska: tôligt - att bara skriva om samma saker varje dag. Först nu, när jag sitter och läser igenom gamla inlägg, inser jag hur mycket som har hunnit hända. Inga världsomvälvande saker, men saker som att illamåendet har försvunnit, för att sen komma tillbaka lite grann... Och alla de blivande mor- och farföräldrarna har fått veta hur det ligger till! Och kompisarna!

Minnet är totalt genomuselt, så redan dagarna efter att något har hänt är det bortglömt.

Minnet ja. Det är ju meningen att jag ska vara smart nu. En toppresterande student. Men det går bara inte! Jag kan liksom inte använda min hjärna. Inte ens Illustrerad Vetenskaps kortaste reportage lyckas jag förstå. Det säger kanske något om hur lätt jag har för att ta till mig litteraturteorier... Eller att skapa något själv.

Det går helt enkelt uselt med pluggandet just nu, och det känns inte alls bra. Jag vill ju så gärna skärpa mig, men hur skulle det gå till? Att jag dessutom för tilfället får disponera min tid fritt var väl det sämsta som över huvud taget kan hända, med tanke på min motivation och koncentration.

Blä! Det känns skittrist att inte vara sig själv!

Förhoppningsvis kommer jag tillbaka snart. Annars finns det väl alltid nån chans i framtiden. Hoppas jag...

v. 13 (12+3) måndag 19/11

Ojdå!

Jag som trodde att jag skulle vara jätteflitig vid tangentbordet har visst inte skrivit på flera veckor. Mestadels beror det nog på att det faktiskt inte har varit så himla spännande som jag kanske hade trott. Illamåendet kom och gick nästan lika snabbt. När det pågick var det inte ens särskilt jobbigt. (Kanske därför man ska skriva samtidigt som det pågår - för att inte försköna i efterhand!) Brösten kan fortfarande göra lite ont, särskilt när jag ligger på mage. Vilket jag än så länge gör varje natt.

(Längtar för övrigt efter en ny säng. Har fått för mig att det kommer bli skönare att ligga på sidan då. Helt ute och cyklar är jag säkert inte, med tanke på att vi nu har en 120-säng. Det kommer bli trångt när magen blir större!)

Ja, magen då? Jodå, visst märker jag skillnad. Men jag tror knappast att någon annan gör det än så länge. Kanske tycker att jag ser tjockare ut än vanligt, men knappt det ens en gång. 3,6 kilo har jag gått upp än så länge. (Vet i och för sig inte helt säkert, men det är en uppskattning av vad som har hänt sen flytten. Kanske är det 4 till och med. Eller hundratolv. Jag kan ju skylla på Rolf, och då är det inte så kämpigt att gå upp i vikt... (Även om jag innerst inne vet att det mestadels har med en ohemul godiskonsumtion att göra. Samt en och annan kvällsmacka, som jag aldrig har ätit förut. I alla fall inte efter att jag gått och lagt mig!))


****

Här nånstans slutade jag passande nog att skriva på grund av en galen ungj*vel som sprang omkring och skrek i biblioteket... Tänkte lite på det efteråt. Att man kanske inte ska bli så galen på barn om man ska ha ett själv... Nåja. Det var faktiskt ett rätt stort barn, typ fem-sex år. Då är väl det minsta man kan kräva att mamman ska be ungen vara tyst? Åtminstone hinta lite om hur man beter sig i bibliotek? Vi får väl se hur jag tar den fajten när det är dags...

v. 8 (7+4) 16/10

Jag är så trött så trött att jag knappt vet vad jag heter längre. Jag börjar bli lite smått orolig för mina studier. När jag inte sover tar jag allt som oftast en tupplur, vilket inte ger så mycket tid över till studierna som de behöver...

I helgen hade vi inflyttningskalas! Jag var såklart lite orolig för att någon skulle tycka att det var skumt att jag inte drack alkohol, men jag tror inte att någon märkte det faktiskt. Jag tog helt enkelt likadana frukter som det var i bålen och lade dem i mitt glas som jag hällde i bålingredienser i - minus vitt vin!

Knäppt egentligen, att det är den som inte dricker alkohol som ska bli utfrågad. Man kan liksom inte bara vilja låta bli att dricka en dag, i såfall ska man ha en ursäkt, typ att man käkar penicillin eller så.

Illamåendet går upp och ner. Jag knaprar Postafen mest hela tiden, men har på sistone kommit på att det kanske inte är så smart, med tanke på att vanligaste biverkningen är dåsighet. Det är ju knappast något som jag behöver mer av!

Fy 17 vad tråkig jag är! Skyller på att internet hemma återigen inte funkar. Det innebär att jag nu sitter vid en biblioteksdator och skriver. Alla vet väl hur stressad och tråkig man bli då?

Återkommer när jag är roligare!

Förresten - det är bara en vecka kvar till inskrivningen!

v. 7 (6+5) tisdag 9/10

Jo. Det där med illamående. Det är verkligen igång nu! Dessutom är jag inte alls så hungrig längre som jag har varit förut. Däremot har jag märkt att jag mår ännu mer illa om jag inte äter, så det är väl bara att trycka i sig...

Längtar tills det är dags att berätta för familjen. Igår kände jag mig minst sagt lögnaktig... Fick ett sms från mamma, som kort och gott frågade hur det stod till på X-gatan. Sms'et anlände när jag låg på sängen och funderade på om jag skulle kräkas omedelbart eller bara ganska snart. Jag svarade att det var helt okej, och sen gick jag och spydde.

Nåja. TIlls det känns som att Rolf ligger lite säkrare i magen blir det inget berättande av. Jobbigt, jobbigt, med tanke på hur svårt jag har att hålla tyst!

Nu ska jag knata iväg till apoteket och köpa nånting som kan tänkas hjälpa mot detta förbaskade illamående. Gjorde inget vettigt i pluggväg på hela dagen igår, bara för att jag inte riktigt kunde koncentrera mig. Har inte råd eller lust att misslyckas med en kurs till.

v. 7 (6+4)

Jag funderade lite förut på om jag mest känner mig gravid eller bakis, och kom fram till att det nog är sistnämnda...

1. Jag vill bara sova hela tiden. Men när jag ska sova för natten är det helt omöjligt.
2. Jag mår diffust småilla, om jag inte känner någon konstig lukt (stekt kyckling) för då mår jag tokilla.
3. Samtidigt som jag mår illa så vill jag äta hela tiden. (Typisk grej när jag är bakis.) Vad jag vill äta varierar, men saker som inte behöver tillagas ligger högt på listan.
4. Kaffe - ja, varma drycker över huvud taget - lockar inte det minsta. När jag är bakis dricker jag bara kallt.

Säkerligen finns det mer, som jag inte tänkt på nu. En stor skillnad är att jag inte brukar få markant större bröst när jag är bakis. Inte brukar jag har några problem med mensvärk heller. Så det lutar nog åt att jag trots allt är gravid och inte bakis. (Det faktum att jag faktiskt testade positivt för två veckor sedan talar ju faktiskt för det...)

Kroppen håller helt klart på att bli annorlunda. Träffade en nykläckt bäbis igår, eller rättare sagt hennes mamma, och kunde inte låta bli att berätta! Så himla skönt att kunna prata med någon som vet hur det är, eller i alla fall hur det kan vara. Och som dessutom kommer ihåg det hyfsat väl. Herrn i huset är inte så dum han heller, men det är ju lite svårt för honom att mer än gisa sig till vad som pågår i mig just nu.

Tänkte lite på hur otroligt lycklig jag kan vara som inte jobbar. Den kurs jag läser nu har bara seminarier på fredagförmiddagarna, vilket innebär att jag kan ligga hemma och vara ynklig resten av veckan. Jag har visserligen tokmycket att göra ändå, men det kan jag göra när jag vill, var jag vill. Det skulle inte vara så skoj att jobba heltid nånstans och hålla masken nu, tror jag. Jag hoppade in på jobbet i söndags och klarade av att jobba 7-21:30. När jag tänkte på pengarna gick det lite bättre. Hade trott att alla lukter (jobbar inom vården) skulle vara värst, men nej då. Det jobbigaste var att lunchen är så himla sen, så jag höll på att både svimma, dö och kräkas innan det äntligen var dags att äta!

v. 7 (6+0) fredag 5/10

Jahapp, idag går jag alltså in i vecka sju. Kräkveckan, som jag har uppfattat att den ska vara. Inte så att man kräks extra mycket då, utan helt enkelt att det gärna är nu det sätter igång. Har (tack och lov) inte mått ett dugg dåligt. Visst, jag brukar inte ha halsbränna så här ofta och mycket, men slipper jag må illa (och att kräkas!) så kan jag stå ut med detta.

Misstänker att mitt löjliga frysande kan ha med rolf-väntandet att göra. När jag kom hem från universitetet lade jag mig i soffan för att vila lite. Först under en fleecefilt. Lade Rolfpappans gamla överkast ovanpå. Fortfarande tyckte jag att det var apkallt. När jag slutligen bakade in mig i ett täcke - och nyss nämnda filt och överkast - blev jag kaminvarm på ett litet kick! Brukar man frysa så här när man är gravid? Jag brukar i alla fall inte frysa annars, så lite konstigt är det allt.

Idag berättade jag för Farfar att det var dags att lära sig sticka, virka och fläta korgar att ha som vagga! Egentligen hade jag väl inte tänkt berätta så här snart, men på direkt fråga kunde jag inte ljuga. Samtidigt som jag ser fram emot att berätta för familjen så är jag lite rädd för det. Inte för att jag räknar med att bli förskjuten eller så, men kanske tycker de att det är dumt när vi båda fortfarande pluggar.

Nåja. Rolf är planerad och i högsta grad välkommen! Om vi skulle vänta tills det är "rätt tid" kommer det kanske aldrig bli det. Först ska man ta examen. Därefter skaffa jobb. Därefter få en stabil ekonomi. Och en bra bostad. Och helt plötsligt är man 43 och infertil. Det kommer helt enkelt aldrig vara rätt tid, så vad kan vara bättre tid än nu?

Rolfpappan är för övrigt ute på vift ikväll. Snäll som han är köpte han en säck med godis till mig. Halsbrännan blir förvisso knappast bättre av en massa snask, men gott är det!

v 6. (5+5) onsdag 3/10

Idag har jag känt mig en aning mer gravid än tidigare. Samtidigt som jag har varit konstant (jag menar verkligen konstant!) hungrig har jag mått lite småilla och haft lite halsbränna. Dock ingenting som jag inte kan stå ut med.

Samtidigt som jag längtar lite efter att det ska börja kännas ordentligt så är jag livrädd för det. Vem vill liksom gå runt och må konstant illa?

Idag vågade jag äntligen ringa till MVC och berätta att jag faktiskt behöver träffa dem en del de närmsta månaderna... Jag har liksom inte riktigt kunna förlika mig med tanken på att det faktiskt bor en liten filur i min mage, så det har inte känts som någon större idé att skriva in sig. Men nu är det gjort! Hon som jag pratade med lät riktigt trevlig och lite skämtsam, även om hon med en gång började komma med en massa moralpredikningar om alkohol och rökning. Nåja. Tanten gjorde väl sitt jobb.

Är himla sugen på mitt nya kanel/ingefärste, men så fort jag tänker på det så får jag lite halsbränna. Käkade glass tidigare ikväll, och fick lite "i retur". Inte särskilt mysigt...

Det känns skönt att ha fixat den här bloggen. Jag behöver få skriva om lite sånt här, som inte direkt kommer med i den vanliga!