v. 7 (6+4)

Jag funderade lite förut på om jag mest känner mig gravid eller bakis, och kom fram till att det nog är sistnämnda...

1. Jag vill bara sova hela tiden. Men när jag ska sova för natten är det helt omöjligt.
2. Jag mår diffust småilla, om jag inte känner någon konstig lukt (stekt kyckling) för då mår jag tokilla.
3. Samtidigt som jag mår illa så vill jag äta hela tiden. (Typisk grej när jag är bakis.) Vad jag vill äta varierar, men saker som inte behöver tillagas ligger högt på listan.
4. Kaffe - ja, varma drycker över huvud taget - lockar inte det minsta. När jag är bakis dricker jag bara kallt.

Säkerligen finns det mer, som jag inte tänkt på nu. En stor skillnad är att jag inte brukar få markant större bröst när jag är bakis. Inte brukar jag har några problem med mensvärk heller. Så det lutar nog åt att jag trots allt är gravid och inte bakis. (Det faktum att jag faktiskt testade positivt för två veckor sedan talar ju faktiskt för det...)

Kroppen håller helt klart på att bli annorlunda. Träffade en nykläckt bäbis igår, eller rättare sagt hennes mamma, och kunde inte låta bli att berätta! Så himla skönt att kunna prata med någon som vet hur det är, eller i alla fall hur det kan vara. Och som dessutom kommer ihåg det hyfsat väl. Herrn i huset är inte så dum han heller, men det är ju lite svårt för honom att mer än gisa sig till vad som pågår i mig just nu.

Tänkte lite på hur otroligt lycklig jag kan vara som inte jobbar. Den kurs jag läser nu har bara seminarier på fredagförmiddagarna, vilket innebär att jag kan ligga hemma och vara ynklig resten av veckan. Jag har visserligen tokmycket att göra ändå, men det kan jag göra när jag vill, var jag vill. Det skulle inte vara så skoj att jobba heltid nånstans och hålla masken nu, tror jag. Jag hoppade in på jobbet i söndags och klarade av att jobba 7-21:30. När jag tänkte på pengarna gick det lite bättre. Hade trott att alla lukter (jobbar inom vården) skulle vara värst, men nej då. Det jobbigaste var att lunchen är så himla sen, så jag höll på att både svimma, dö och kräkas innan det äntligen var dags att äta!