Jag vet inte riktigt vadsom hände, men av någon anledning tröttnade jag nåt alldeles infernaliskt på att skriva här, så det blev en paus. En lång paus.
På något sätt kändes det väl lite långtråkigt - eller för att ta det på värmländska: tôligt - att bara skriva om samma saker varje dag. Först nu, när jag sitter och läser igenom gamla inlägg, inser jag hur mycket som har hunnit hända. Inga världsomvälvande saker, men saker som att illamåendet har försvunnit, för att sen komma tillbaka lite grann... Och alla de blivande mor- och farföräldrarna har fått veta hur det ligger till! Och kompisarna!
Minnet är totalt genomuselt, så redan dagarna efter att något har hänt är det bortglömt.
Minnet ja. Det är ju meningen att jag ska vara smart nu. En toppresterande student. Men det går bara inte! Jag kan liksom inte använda min hjärna. Inte ens Illustrerad Vetenskaps kortaste reportage lyckas jag förstå. Det säger kanske något om hur lätt jag har för att ta till mig litteraturteorier... Eller att skapa något själv.
Det går helt enkelt uselt med pluggandet just nu, och det känns inte alls bra. Jag vill ju så gärna skärpa mig, men hur skulle det gå till? Att jag dessutom för tilfället får disponera min tid fritt var väl det sämsta som över huvud taget kan hända, med tanke på min motivation och koncentration.
Blä! Det känns skittrist att inte vara sig själv!
Förhoppningsvis kommer jag tillbaka snart. Annars finns det väl alltid nån chans i framtiden. Hoppas jag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar