Ja, här står jag på den inbyggda balkongen och spanar efter storkar... (Och visar upp magen.)
Nu känns det som att Barbarolf kan få komma! Det blir svårare och svårare att vända sig i sängen - i alla fall om man inte gillar känslan av knivar i höfterna. Halsbrännan gör sig påmind nästan dygnet runt. Vänsterbenet kan jag lyfta typ en decimeter, vilket gör det lite krångligt att klä på sig.
Samtidigt är det ju fantastiskt mysigt med denna mage. Särskilt när den böljar som sju världshav! Synd att jag inte har nån vettig videokamera att fånga det med! Det är ju inte så ofta som man får njuta av att vara tjock, så jag passar på som attan nu. Det lär väl dröja tills nånting tajt hamnar på överkroppen när Rolf har kommit ut...
Hos barnmorskan i måndags såg allting bara bra ut. Mina värden håller sig fina. Visserligen har jag gått upp en hel massa (19 kg!) men inte särskilt mycket de sista månaderna. (Det är väl inte så svårt att låta bli att gå upp i vikt när semmelsäsongen är över?!) Barbarolf verkar också bara ha det bra därinne. Huvudet ligger kvar nedåt, men är fortfarande inte fixerat utan ruckbart, som det tydligen heter. Hjärtslagen var lite snabbare nu - 147 - men det kan helt enkelt ha att göra med att barnmorksan precis hade bökat med huvudet på Rolf.
Det är så förbaskat spännande det här! Om vi ska tro på datumet för beräknad födelse är det 24 dagar kvar. En julkalender alltså! Och även om jag går över tiden så kommer Barbarolf faktiskt vara här om mindre än två månader!
Älskade Polfie - kom hit NU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar