v. 40 (39+6) Fredag 30/5

Jag är lite för slö för att uppdatera om Rolfutkläckningsstatusen både här och i vanliga bloggen. Den som är nyfiken på om något händer får klicka sig dit!

Idag är alltså den dag som jag så länge har sett fram emot. Barbarolfs födelsedag. Synd bara att Rolf själv inte verkar ha fattat det... Visst, det är några timmar kvar av dagen, men jag tror knappast att jag hinner klämma ut nån bebis innan dagen är över.

Jag hade faktiskt trott att jag skulle känna mig mer uppgiven än vad jag faktiskt gör. (Ja, om Rolf gick över tiden alltså.) Och visst, jag kan ju knappast förneka att jag ser fram emot att slippa den förbaskade foglossningen. (Även om jag vet att det inte är säkert att den försvinner efter förlossningen. Min syrra har fortfarande ont ibland och var gravid senast 1999...) Halsbrännan ska bli underbar att slippa! Särskilt längtar jag efter att kunna ligga på höger sida utan att den kommer. En annan trogen följeslagare under graviditeten har nästäppan varit. Den kom någon gång i början - v. 9 eller så kanske - och har varit med mig mer eller mindre konstant sedan dess. Det som varit med jobbigt med den, förutom själva symptomet, har varit biverkningarna av sprayen. Näsblod, näsblod, näsblod. Inget skoj alls.

Men.

Trots allt det där så har det faktiskt mestadels varit en fantastiskt trevlig period! Jag ser verkligen fram emot att träffa den lilla människa som jag och Barbatönt har skapat, men känner mig samtidigt lite nostalgisk över att min tid som gravid snart är över.

(Bara en sådan grej som att vara skitstolt över att man är tjock! Och ha tajta toppar och klänningar som framhäver badbollen! Det är ju inte varje dag som man har haft det så i sitt barba-liv.)

Det hisnar när jag tänker på det. Snart är Rolf här.

v. 40 (39+3) Tisdag 27/5

Det känns helt sanslöst att det bara är tre ynka dagar kvar till beräknat datum! Visst, det kan mycket väl bli längre väntan än så, faktum är att jag nu är rätt inställd på det, men ändå. Detta datum som har legat så långt fram i tiden är plötsligt tre ynka dagar bort!

Det är så mycket som bubblar och fnissar inom mig, men ingenting blir riktigt vettigt när jag ska skriva det!

Samtidigt som jag är fantastiskt glad och lycklig att det faktiskt snart är dags för Rolf att göra entré, är jag en aning nervös. Eller okej då, skitnervös. Jag har ju aldrig varit mamma förut! Hur gör man egentligen?! Den enda som jag haft något slags ansvar för tidigare var min undulat Alfons. Inte för att jag vet hur gamla undulater blir, men väldigt mycket äldre än Alfons tre år brukar de säkerligen bli! Och de ska inte tappa alla fjädrar på magen, för då är de faktiskt sjuka! Som om jag nånsin tog den stackarn till en veterinär.

Tur att Barbatönt kommer bli världens bästa pappa, när jag krisar och blir världens sämsta mamma. Hans marsvin Mussi levde nästan hur länge som helst och fick så mycket kärlek som säkert inget marsvin fått varken förr eller senare!

v. 39 (38+2) Måndag 19/5

Idag har vi - förhoppningsvis - varit på det sista barnmorskebesöket. Visserligen har barnmorskan varit hur underbar som helst, så att jag för den sakens skull gärna skulle fortsätta besöka henne resten av livet, men jag vill ju faktiskt att Rolf ska komma snart och då finns det ingen anledning att gå dit mer!

Allting såg bara bra ut. Jag var lite orolig över att ha pinsamma värden på blodsockerprovet som jag lämnade senast. Då hade jag nämligen moffat i mig en bakelse precis innan, så man hade ju kunnat tänka sig att det skulle vara skyhögt. Tack och lov såg det finfint ut!

Rolf ligger glatt med huvudet åt rätt håll och fötterna dansandes lite hit och dit. Huvudet är fortfarande ruckbart, men så länge det är neråt är jag glad! Barnmorskan sa lite finkänsligt att det inte är helt lätt att känna hur stor bebisen är - det finns ju liksom lite av mitt egna späck i vägen... - men hon trodde knappast att det skulle bli nån liten plutt. Nä, det vore väl rätt konstigt om det blir något annat än en redig barbafigur, med tanke på föräldrarna...

Väskan är i princip färdigpackad. Barbatönt är i skrivande stund ute på vift för att handla hem små, små blöjor. Alla små bodysar är tvättade. Sängen är bäddad. Det är så förbaskat svårt att inte räkna ner dagarna! Jag vet ju att man inte ska stirra sig blind på bf-datumet. Lik förbaskat gör jag det ändå.

v. 39 (38+0) Lördag 17/5

Rolfhuset har växt sig stort och ståtligt! Bilden togs igår.

Och rolfsängen är bäddad, och har fått en tillfällig nattgäst! Som jag dessutom har tränat pyjamaspåklädning på:-) Herregud, jag tror att Barbarolf kommer få gå naken sitt första halvår eller så - det är ju tokläskigt att bända på de där små dräkterna! (Om jag tycker det när jag klär på en röd plyschdinosaurie, vad ska jag då tycka om en äkta rolf?!)

v. 38 (37+2) Måndag 12/5

Rolfs ankomst börjar bli mer och mer efterlängtad!

Idag var jag och Barbatönt på apoteket och köpte såna där konstiga saker som jag misstänker kan vara bra att ha snart. Bland annat en massa märkliga brösttillbehör som jag har läst på diverse käcka vänta barn-sidor på nätet att man måste ha...

Man lär sig många nya ord när man ska ha barn. En hel del av de där orden har med kroppen att göra, men inte så få handlar om klädesplagg! Som hjälmmössa. Jag kan inte minnas att jag har hört ordet förr. Idag har en dylik inhandlats, så nu vet jag inte bara vad det är, utan även hur de ser ut live!

Det känns som att vi (åtminstone materiellt) är ganska förberedda nu. Allting ska tvättas - i synnerhet det stinkande (men väldigt söta) påslakansetet från IKEA! Därefter ska det vikas fint och läggas ner i den lilla byrån som Töntis tagit hem från sommarstugan. Praktiskt att slippa köpa nytt!

Just det, apropå det så har vi fått låna en spjälsäng av Barbafamiljen. Den (sängen, inte familjen...) har stått och väntat på att sättas ihop ett tag, och i helgen blev den äntligen monterad! Det känns väldigt påtagligt att det ska flytta in en rolf när det står en säng och väntar! Tills vidare får den röda plyschdinosauren Khamil ligga däri...

v. 37 (36+4) Onsdag 7/5

Ja, här står jag på den inbyggda balkongen och spanar efter storkar... (Och visar upp magen.)

Nu känns det som att Barbarolf kan få komma! Det blir svårare och svårare att vända sig i sängen - i alla fall om man inte gillar känslan av knivar i höfterna. Halsbrännan gör sig påmind nästan dygnet runt. Vänsterbenet kan jag lyfta typ en decimeter, vilket gör det lite krångligt att klä på sig.

Samtidigt är det ju fantastiskt mysigt med denna mage. Särskilt när den böljar som sju världshav! Synd att jag inte har nån vettig videokamera att fånga det med! Det är ju inte så ofta som man får njuta av att vara tjock, så jag passar på som attan nu. Det lär väl dröja tills nånting tajt hamnar på överkroppen när Rolf har kommit ut...

Hos barnmorskan i måndags såg allting bara bra ut. Mina värden håller sig fina. Visserligen har jag gått upp en hel massa (19 kg!) men inte särskilt mycket de sista månaderna. (Det är väl inte så svårt att låta bli att gå upp i vikt när semmelsäsongen är över?!) Barbarolf verkar också bara ha det bra därinne. Huvudet ligger kvar nedåt, men är fortfarande inte fixerat utan ruckbart, som det tydligen heter. Hjärtslagen var lite snabbare nu - 147 - men det kan helt enkelt ha att göra med att barnmorksan precis hade bökat med huvudet på Rolf.

Det är så förbaskat spännande det här! Om vi ska tro på datumet för beräknad födelse är det 24 dagar kvar. En julkalender alltså! Och även om jag går över tiden så kommer Barbarolf faktiskt vara här om mindre än två månader!

Älskade Polfie - kom hit NU!